What can I say?
What can I do?
This is who I am, and I'm hurting you
What can I say?
What can I do?
No matter how strong my feelings are
I always end up hurting you

Dagen har varit så full av ingenting så det är inte sant.
Vaknade för tidigt, åt frukost, sen åkte jag och pappa till marknaden. Som egentligen är för liten för att få bli kallad marknad. Fiskedamm ofc, för att agnes skulle få göra något. Köpte godis. Ett halvt kilo, bara sura. Yummie!
Åkte tillbaka till husvagnen, spelade lite kort med mamma. Sen skulle vi plugga och jag lyckades hamna i mitt tjurskallestadie och svarade inte på tilltal och hon dampade och jag började grina och sprang iväg och låste in mig på toaletten och satt där ett tag. Jag och mamma blev sams, sen gick jag upp på vandrarhemmet och pluggade ensam, gick bra. Och det var väl ungefär där allt dog. Skickade mms, försökte visa att jag bryr mig. Gick ju tydligen inte. Läste någon annans bilddagbok, kände mig liten och obetydlig. Jag vill inte tillbaka till uppsala längre, har slutat se fram emot det. Känns som om alla har något emot mig.
Agnes kom iaf sen på kvällen och jag fick prata av mig litegrann. Men det hjälpte nog ändå inte så mycket, upptäckte jag nu efteråt.

Allt känns så urbota lönlöst så det är inte sant.