19 - i wonder what it's like to be a superhero.

sitter på jobbet fortfarande, klockan är typ tjugo i tio, VILL INTE HEM.
jobbigt värre, vettefan vad det är. känns bara som om jag inte har något att komma hem till längre. inget att se fram emot.
orkar jag ens åka till ockelbo?
tappar lusten för allt och alla och det är väldigt otrevligt på alla sätt.
här är det i alla fall redigt trevligt, lugnt och skönt. på elevhemmet är det tyst, dött, ensamt, konstigt, felfelfel. men det blir väl rätträtträtt nångång också hoppas jag. kanske? ja. måste.
men jag  vill inte hem nu. för det finns inget. bara tystnad och mörker. och hjälper det att man är mörkrädd då? nej. det gör det inte.

jag glömde ta mina piller imorse mkay?
usch.
don't worry, be happy. aight?
i'll try.
fått redigt bra bilder på linda btw, får med dem hem på måndag, ska redigera livet ur dem. nej det ska jag ju inte alls.

jag suger på att blogga. ni älskar mig.

Kommentarer
Postat av: agnes

klart det<123

2009-11-28 @ 01:00:07

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0