ibland inser jag bara hur mycket jag hatar honom. så många gånger har jag varit på väg att skicka ett sms, skriva på msn och berätta hur han förstört mina senaste två år, men sen kommer jag på att han inte existerar längre. jag har kastat bort honom, raderat honom, suddat, dödat. och det gör mig så glad. du fattar inte, hur underbart glad jag är att du inte finns längre. det finns inget jag ångrar så mycket som att jag träffade dig. du har gett mig så många ärr, både psykiska och fysiska, och det vet du, och jag hoppas att du också ångrar dig ibland, för jag fattar inte. jag fattar inte.
jag hatar dig.

okej. nu har jag skrivit av mig.
back to happy mode.